Idag för ett år sedan förändrades våra liv för alltid. Idag för ett år sedan tog min pappas lidande slut. För nog led han, även fast han inte gnällde mycket, inte till mig iaf. Klockan var nog nästan precis som den är just nu , runt 19 tiden när jag fick ett samtal om att pappa fått åka ambulans in för han var inte bra och jag hörde på en gång på min farbrors röst att den här gången går det inte vägen.
När vi kom in var pappa inte vid medvetande då han hade fått en hjärnblödning efter att på något sätt trasslat in sig i täcket och dunkat huvudet i bordet.
Jag tror han fick lite hjälp från andra sidan, jag tror min farfar hjälpte pappa i gott syfte för att det skulle gå snabbt och förhoppningsvis var det smärtfritt.
Vi fick senare reda på att pappa var mycket sjukare än vad någon egentligen visste och hade det inte gått som det gått hade han tynat bort och det ville jag inte.
Det är fortfarande väldig. Jobbigt att prata om och jag har fått ta många pauser under skrivandet av detta inlägg då tårarna bara rinner.
saknaden är stor och det kommer den alltid vara. Men himlen har fått tillbaka en av sina änglar!
De säger att de första året efter att någon kär har gått vidare är det jobbigaste. Det blir ju första året att uppleva alla högtider utan denna personen. Men sen blir det lättare, saknade kommer ju alltisd finnas där och man tänker på dem ibland.
ReplyDelete