Att tro det värsta.

Igår var jag som jag skrev tidigare och tog bort alla mina stygn, hela 3 stycken blev det. Gjorde inte så överdrivet ont, inte som jag trodde, dock hade sista stygnet lagt sig lite under ett veck så hon som tog dem var tvungen att be en till om hjälp.



Ligg du här och filosofera lite sa hon till mig så ska jag hämta en till.



Filosofera? Jo jag tackar, under de 2-3 minuter hon var borta, gick hjärnan på högvarv, jag förberedde mig på det värsta, hur ont det skulle göra, kanske var de tvugna att amputera handen? Kanske var jag tvungen att åka in till sjukan för att ta bort det sista stygnet? De kanske inte klarade av det här?



Ja, som sagt, tankarna var många, men det gick så bra så, stramade till lite, är dock rätt bedövat än. Svårt även att säga hur operationen gick, för det värker fortfarande i tummen, men jag hoppas att det blir bättre även fast det kanske inte blir helt bra.



Blir till att gå med långärmat ett tag framöver, speciellt på jobbet, då jag börjar på torsdag. Varför?

Här är svaret..